Vilken känsla!

Det är nästan så jag börjar tro att min känsla är rätt: Det blir ingen mer snö!
Det verkar som att våren har kommit och det är dags att vara ute och pyssla. Och den känslan är så befriande. Att äntligen kunna vara ute, utan att det blir plågsamt.

Redan igår flyttade jag på grovkomposten och gjorde i ordning den så att förmultningen ska gå bättre. Hämtade massa förmultnad jord från vedboden där år efter år av förmultning av bark och träspill har resulterat i en ganska rejäl jord. Den blandar jag nu med övrigt kompostavfall från trädgården. Och till hösten kanske det finns bra med näringsrik jord.

Ska även flytta några buskar i trädgårdslandet för att skapa mer plats till annat som jag vill odla. Och snart kan man bearbeta jorden igen. Någon månad till så all tjäle är ur jorden och daggmaskarna verkligen har vaknat till liv.

Men vilken känsla att vakna till fågelkvitter och klarblå himmel. Vilken underbar känsla att sitta på farstutrappan och dricka en kopp kaffe. Vilken känsla att känna att man verkligen lever!

Harmoni

Trots att det bara är februari börjar våren redan göra sig påmind. Och det är rätt skönt, måste jag väl ändå medge.

I morse vaknade jag av att solen kastade en makalöst vacker bred och morgon-orange solstråle in på min vita vägg, vilket gjorde att hela rummet lyste upp med en magisk atmosfär. Det gjorde inget att klockan bara var 7.10 trots att jag hade sovmorgon. Det var liksom bara så där vackert.

Och sen att kliva upp och se en blå himmel medan solen sakta går upp och dricka morgonkaffet till tonerna av skönsjungande fåglar... Ja, det är en del av mitt liv nu. Och det är något jag verkligen kan lära mig leva med.

Jag längtar tills det är lite varmare ute så man kan sätta sig på trappan på morgonen och dricka sitt morgonkaffe där. Det dröjer nog inte länge innan man kan göra det.

Måste leta efter utemöbler nu också. En liten grupp med bord, en bänk och två stolar kanske. Då kan jag snart äta frukost i trädgården, och lunch, och middag och med lite facklor och lyktor så kan det nog bli ett och annat glas vin om kvällarna också.

Ja, det här är harmoni. Det här är balsam för min själ och det balsamet behövs just nu.

Filmskapande.

Jo, förutom att jag bor på landet och gillar att pyssla med frukter, bär och annat växtligt, så är jag ju också filmskapare och filmpedagog.

Jag tror på att man ska göra det man vill och gillar. Att man måste hitta egna vägar att nå framgång. Jag tror att man blir lyckligare om man följer sitt hjärta och inte blir en del av massan.

Frihet och kreativitet, det kommer man långt på. Jag älskar att vara kreativ, när jag kan. Jag älskar att skapa, om det så är en ny sylt eller gelé blandat på olika frukter och bär. Jag älskar att hämta inspiration från naturen.

Jag är väldigt nyfiken på att utforska framtiden, vad som komma skall. Hur kommer vi att leva i framtiden? Kan vi påverka våra liv och leverne? Är det viktigt att ta vara på det som finns runt omkring oss för vad kan annars gå förlorat?

Jag håller på med min första långfilm, ett post apocalyptiskt drama, som var och är ett hobbyprojekt som kanske växte sig lite väl stort... Det skulle bara bli en kortfilm från början. Shit happens!
En sak som var viktigt för mig när jag gjorde den filmen var att följa mitt hjärta! Att följa mina instinkter, även om det ibland gick käpprätt åt skogen. Jag lärde mig ju av mina misstag.
Slutresultatet kanske inte blir perfekt, men jag har åtminstone kastat mig ut och försökt. Jag var inte en del av massan.

Att få göra film och använda sig av Dalhem som inspelningsplats, det är något jag längtar efter. Det kryllar av superfina miljöer här som jag vill göra rättvisa på film. Och vem vet, kanske når jag succé med min första film så jag kan göra en till.
Kanske kan jag sitta under våren och sommaren på farstukvisten och skriva ett manus medan jag andas in friheten av att bo på landet? Kanske...