Knoppar brister, plantor växer upp, känslor gror.
Och idag har jag varit hemma hos grannen och kapat träd, tillsammans med en av mina brukare. Allt för att ha ved tills i höst när kylan återvänder. Och vädret var ju bara helt fantastiskt! Blev att ränna runt i t-shirt med en yxa i hand och köra fyrhjuling. Kände mig verkligen som en man!
Sen hem till gården och slutföra ett av byggena som min brukare har gjort, en odlingsbänk.
Vi behövde spika fast en täckduk och sen fylla på med planteringsjord och efter det ner med en Marrockansk mynta, som får växa själv. Mynta har ju en tendens att sprida sig väldigt mycket.
Men så fint det blev och sånt bra jobb från min brukares sida.
Min mor var också och hälsade på och gav mig övervintrade Rosenkvitten som jag tog fröna ifrån. Dessa är ju redan stratifierade så ner med dem i jorden och nu hoppas på det bästa.
Grannen kom också förbi med en massa roliga frön jag fick norpa några av.
Det kommer verkligen att spira här på gården.
Det enda som oroar mig just nu är att jorden i landet är så lerig. Måste blanda ut den med mull och sand för att få igång den igen, men trägen vinner. Och jag är förbannat envis. :)



