Cider

Då är de sista 40 literns med cider stoppade.

Den första cidern satte jag i slutet av september och har stått och jäst i lite mer än två veckor. Det var från mitt träd med både Pilungsäpple och Rosenhäger. Den blev åt det torra hållet och visade sig ha en alkoholhalt på närmare 9,5%!!!  Måste varit rätt söta äpplen eftersom jag inte tillsatt något socker alls...

Den cidern ska nu tappas upp på flaska och sen ligga och vila fram till våren. Då får man se om smaken växer fram bättre eller var som händer.

Den andra cidern var på en majoritet av James Grieve och så var det cirka 10% Stenkyrka äpplen också.
Den satte jag förra onsdagen så den har knappt stått en vecka, men jag gillade smaken på den nu. En frisk, fyllig, lite sötare smak. Och den stannade på 4,5%. Samma sak där, ska tappas upp och sedan får den vila ett par månader innan jag provsmakar och ser hur karaktären blir efter att ha vilat ett tag.

På gården nu är det alldeles för lite äpplen kvar för att sätta mer cider, men med tanke på hur bra äppel-skörden var i år så blir det nog helt okej ändå. Inklusive all päron-cider så kom jag väl upp i 80 liter totalt.

Nästa år ska det göras mer äppel-must än cider tror jag, men det vet jag först om ett år.

Mål och vision...

Förra helgen så hade vi ett fantastiskt event här på vägen. Mina goda grannar, Erik och Janne, hade för andra året i rad ordnat en skördefest! Ett fantastiskt event och initiativ där vi boende på vägen och goda vänner från anor-socknes (även internationellt besök från Sverige) samlades och lagade mat tillsammans och bara umgicks.
Erik och Janne hade som vision att i stort sett allt som förtärdes under festen skulle komma från vägen där vi bor, så vi grannar bidrog med grönsaker, kött, äppelmust, bär och mycket annat och värdarna själva hade gjort en superbt god chili-sås som alla vi fick ta med oss hem.
En vision som sagt att allt som tillagades på festen skulle vara lokalt odlat och producerat. En vision som också blev ett mål, som antagligen kommer utvecklas till nästa år.

Jag beundrar mina grannar för deras passion i att skapa något stort och få med gemenskapen i det hela och att vi alla kan bidra med ett litet står till stacken, som att under festen sitta och skala och skära grönsaker, eller stå vid grillen för att grilla kött, eller att pynta upp lokalen där vi var. Jag hade bidragit väldigt lite, kände jag själv, med att dela plommon till chilin samt leverera lite must och hemmagjord cider.

Och det är väl här som jag nu börjar fundera lite. Jag gillar att odla och ta hand om det som jag odlat, men i vilken skala? Vad är min vision och mitt mål?

För min del så är det viktigt att få känna att visionen inte tar över så att målet blir jobbigt att nå. Jag har ett litet trädgårdsland. Tillräckligt stort för mig själv och mitt hushåll men för något större så ligger jag i lä. Men är mitt mål att bidra till det stora, eller att veta att jag har mat på bordet för mitt egna hushåll?

Ja, det kanske låter egoistiskt på ett sätt, för jag är väldigt mån om gemenskap och utbyte av varandras erfarenheter och produkter. Alla kan vi bidra med något. Och en del av mig vill nog vara en del av den stora massan, men utan krav.

Janne-granne sa något väldigt viktigt igår att i det mesta av arbetet som man gör så stöter man på dagar när man känner att inget är roligt, men man måste göra det ändå. Som att hugga ved trots att det är kallt och regnigt, eller rensa ogräs trots att kroppen bara skriker efter vila eller att man tycker det är tråkigt. Och då kan lusten falla bort. Och det finns en stor poäng i det.
Jag vet ju med mig att jag ligger efter med trädgårdslandet och vedhuggning och att ta tillvara på det jag odlar, för ibland är det bara trist och känns olustigt, men då försöker jag också påminna mig om att jag behöver ta itu med det hela om jag ska klara av vintern, eller förädla jorden så jag kan odla ännu mer nästa år. Eller stå och skala 300 kilo äpplen för att i vinter ha äppelmos, pajer, torkad frukt osv. Ibland måste man ta itu med det som är trist för att nå målet.

Min vision är inte att massodla till den stora massan. Min vision är att kunna förstå vad jag gör och klara mig själv och låta överskottet hamna på en skördefest i grannskapet. Mitt mål är att leva av naturen och klara mig själv och slippa åka till affären och slösa pengar på dyra grönsaker.

Även i en gemenskap måste man tillåta sig själv och tillåta andra att dra sitt strå till stacken på sitt egna sätt, om det så bara är att kärna ur plommon en kväll, eller odla 15000 lök.

Ingen är oviktig men ingen ska behöva vara viktigast.