Varför...?

Jag tänkte för en stund lämna allt som jag gör på gården, vad jag odlar och tillverkar och så.
Istället tänkte jag för en stund fokusera på varför jag bor på landet och vad som gör det så fantastiskt bra!

Nu har jag bott här i 10 månader och häromkvällen så klev jag ur bilen på kvällen och stannade upp och bara stod still och log.
Det var den vackraste stjärnhimmel jag sett. Klar och massiv och Vintergatan löpte tvärs över himmelen. Och ljudet...! Man kunde nästan höra det ohörbara, det massiva men ändå det oerhört tysta och stilla.
Jag log för att jag kände en frihet inombords. Jag kände stillhet och en tillhörighet. Jag kände mig så levande och lycklig att det liksom inte går att förklara.

Jag blev också så oerhört tacksam. Tacksam för livet, för huset, för kunskapen om livet på landet och att jag får lära mig mer dagligen om hur man lever och beter sig på landet. Jag blev tacksam för att jag har en möjlighet att landa, men också att skapa en plats där andra kan landa.

De som har varit här, som kanske har en väldigt trasslig situation eller bara behöver ett break, har också kunnat landa här. Hos mig får man vara sig själv. Jag ser inte till fasaden utan till människan bakom fasaden.
Här kan man få avreagera sig med att hugga ved, gräva i trädgårdslandet, fälla träd för nästa års vedförbrukning eller bara ta en lång promenad och sen komma hem och dricka en kopp varm choklad.

Här har jag skapat en plats för mig, och andra, att ta del av naturen och leva av den. Att börja tänka efter på vad vi får gratis, istället för att köpa en massa trams som vi inte vet var det kommer ifrån.
Här har jag skapat en medvetenhet om en själv och det liv vi lever och möjligheten att kunna stanna upp och bara andas.

Ångrar jag mig? Nej, snarare tvärtom. Jag blir bara mer och mer tacksam för varje dag som går. Jag till och med drömmer om en drömvinst på lotto så jag kanske kan köpa loss huset och fortsätta utveckla det som jag känner är mer och mer mitt liv.

Önskar jag mig något mer? Förutom huset... Ja, jag önskar mig en vän som delar huset med mig, som har samma intresse, vilja och mål som jag. Som vill på landet och ta hand om en gård, så vi kan vara två i huset. UTAN att vi är ett par. Att man har kvar sin frihet och sin integritet och liv. Att man kan se på tv tillsammans, laga mat tillsammans, pyssla tillsammans men sen går till sitt och sover i sina respektive sängar. Sköter sitt eget.

Varför mår jag så bra här? Därför att jag är hemma...

Vidunge no.349

Vidunge no.349, så heter min cider. Och sen kommer den även heta no.349/1-2-3-4-5 beroende på vilket träd jag gjort cidern på. Är det en blandad kompott får den helt enkelt heta no.349. 

Första omgången cider är ju klar! Det blev ett tappert försök med lite smaksättning och salmbär och en variant med päron. 

Vi kan väl säga att jag behåller de flaskorna för mig själv. Så bra blev de inte. Och äppelcidern får vi se hur det blir med den. Väldigt torr tror jag att den blir. 

Men det är svårt att hitta rätt sätt att göra cider på. Svårt att veta hur länge, eller hur kort tid, den ska stå och jäsa för att få fram bästa smak. 

Ser man till hur de gjorde förr så lagrades cidern på fat i 2-6 månader innan man drack upp den. 

Nu äger jag ju inga fat men det kanske man ska skaffa till nästa år. Och börja göra kvalitets-cider. 

Nåja. Det är bara kul att hålla på. Pröva sig fram och ta tillvara på naturens gåvor. Och så blir set billigare i längden. Det känns bra för samvetet. 

Idag hade jag min brukare här igen och vi pressade en himla massa päron och äpplen. Så pass mycket att det blev 10 liter som nu bubblar till päron cider och så fick vi ihop 11 liter must av både päron och äpplen. 

Och den här gången så pastöriserade vi musten med att värma upp den till närmare 90 grader, för att bli av med bakterier och annat. 

Sen har jag satt en till omgång med cider: Vidunge no.349/3 

Ska låta den stå till på fredag sen ska jag stoppa den och buteljera den. Så får vi se hur det experimentet löper ut. 

Tur att det finns äpplen kvar på träden så jag kan göra äppelmos, pajer, kräm och även torka äpplena för att äta dem senare i höst/vinter. 

Kompost

Tog mig friheten att gräva lite i en av komposterna idag. Och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. 

I en av tre komposter har jag blandat trädgårdsavfall med barkmull från vedboden, aska från vedspisen, matkompost i form av skal och kokt potatis och liknande samt lite kvistar. 

Så har det fått legat nu under våren och sommaren och blivit påfyllt mellan varven. Och nu när jag grävde runt där så såg det superfint ut!

Riktigt fin kompostmull som var mörk i färgen, luftig men fuktig och det doftade fräsh jord! 

Tänk vad bra saker kan bli när man bara tar tillvara på det. Inte bara slänger saker hej vilt eller bara struntar i allt. 

Okej, alla har inte en trädgård, men vi som har det har en guldgruva på väldigt många sätt!

Jag tänker låta komposten ligga tills i vår sedan kommer jag använda den som jordförbättring i trädgårdslandet, med hopp om att kompostmullen är så pass näringsrik och bra att det som planteras då kommer växa upp och ge ett bra utbud. 

Måste köpa en kompostkvarn till. Den vi har nu är till att fräsa äpplen och päron för att göra must, cider och vinäger. 

Men jag vill ha en till kvarn för att ta tillvara på alla grena roch kvistar som jag rensar ut nu.

Tror att kvarn-produkten kan bidra ännu mer till trädgårdslandet. 

Äppelsorter!

Idag så tog jag mig tid att åka till Linds Växthus, i Visby, och tog med mig ett äpple från varje träd som växer på gården. Har ju inte den blekaste aning om vilka sorter det är, så det kändes som en bra grej att ta reda på.

5 olika äppelträd växer det på gården och jag fick veta att jag hade 6 olika sorter... Jepp! En sort för mycket...

Och jisses vad vad de på Linds fick jobba. 4 sorter tog de på rak arm men sen blev de lite mera konfunderade. Så jag fick åka hem och hämta lite fler äpplen från det träd som vi inte blev kloka på.

Det visade sig att nångång i tiden så har någon ägare ympat in en sort på ett träd och den sorten växte sig fast och ger nu mycket med frukt.

Så ett träd består av två sorter. Superkul, tycker jag!

Så de äpplen jag har är alltså:

1) James Grieve
2) Astrakan Gyllenkrok
3) Rosenhäger & Pilungsäpple (Pilungsäpple är inympad)
4) Ingrid Marie
5) Stenkyrka

Det godaste äpplet, som jag anser, är Astrakan Gyllenkrok. Det smakar verkligen så som jag förknippar smaken av äpple! Syrligt, saftigt, sött!

Dock så är det det trädet som också mår sämst. Det står väldigt skymt av en Syrénberså, så bersån ska klippas ned för att ge plats och äppelträdet. Det trädet måste leva vidare!

Så till nästa år när det ska mustas och göras cider tänkte jag göra cider på en äppelsort i taget för att se vilken sort som jag tycker passar bäst, samt pröva lite olika kombos.

Underbart är det att personalen på Linds Växthus är så sjukt kunniga och bra att ha och göra med.

Must och cider!

Vädret har väl inte varit bättre, i september, sedan förra året... Vi har nästan alltid fint väder på Gotland i September, med 20 grader varmt och strålande sol!

Och helgen till ära så blev det en "tag-till-vara-på-vad-gården-har-att-erbjuda"-helg! Jag hade min brukare hos mig och vi bestämde oss för att göra äppelmust och cider.

Och det blev väl en hel del att göra. Med 5 olika sorters äppelträd och 4 päronträd och alla varierande i mogenhet så skred vi till verket.

Först det riktigt tråkiga, samla ihop alla äpplen. Mest fallfrukt, men även de äpplen som gick lätt att ta loss från träden. Och i äppelväg, under lördagen, så samlade vi ihop 4 skottkärror á 65 liter per kärra. Så lite drygt 250 liter äpplen.

Och till musten så valde vi att inte ta de finaste frukterna, utan de som blivit kantstötta, fläckiga, lite maskätna (proteintillskott även kallat) och så. De enda äpplena vi lämnade kvar var de som redan hade börjat ruttna och mögla. Allt samlades på hög och sedan så lät vi en gammal rengjord kompostkvarn göra jobbet för att fräsa sönder äpplena. Så ned med alla äpplen, hela, i kvarnen och i hinken nedan kom äppelfräset ut.

Efter det så lade vi ned äppelfräset i fruktpressen. Den köpte jag genom Nimas för ett par år sedan och den klarar 30 liter åt gången. Så tre hinkar som vi packade rätt skapligt, innan vi lade på trälock och klossar för att sedan veva ned pressen.

Sakta men säkert så fylldes jäshinken på med nypressad äppelmust. Mer färsk och egologiskt går det inte att få! På en omgång, med 30 liter äppelfräs, fick vi ut lite drygt 5-6 liter färskpressad must.

Och totalt på lördagen så fick vi ut 34 liter äppelmust! Av det så gjorde vi 5 liter cider med Salmbärston, genom att pressa ut koncentratet från 1,5 liter Salmbär och hade i det i musten, som sen blir cider.

6 liter blev ren äppelmust som vi pastöriserade genom att låta dem stå i ugnen i 70-75 grader i 40 minuter.

Resten av musten sattes i jäshink för att ge ren äppelcider till hösten och vintern!

Dagen efter så samlade vi lite mera äpplen och päron och gjorde päronmust och satte 5 liter päroncider. Då med en blandning av 60% äpplen och 40% päron.

Totalt i helgen så blev det lite drygt 45 liter must som nu borde bli fantastiska drycker av olika slag. Och det finns minst lika mycket äpplen och päron till, så produktionen fortsätter!

Och det blev så pass att en granne och jag går ihop och köper en ny kompostkvarn, som vi kommer ha på vår väg, för att kunna ta till vara på det som naturen har att ge oss.

Det som blev över efter pressen? Äppelfräset? Ja, det grävs ned i jorden för att bli till mull och på så sätt ge tillbaka till naturen det som blev över och ge bättre jord, även om äpplen nu innehåller mycket pektin och tar tid att förmultna, men maskarna gör nog sitt.

Här kommer även en kort liten video på hur det hela gick till!

Första vändan ved!

Då var den stora vedhögen nu staplad i vedboden. Mycket av det var super-tortt, med tanke på det extremt varma vädret i år.
Endast de bitar som låg underst vad lite för fuktiga och får ligga längst ned i vedboden och torka till våren.

Jag har ju redan börjat elda i vedspisen, mest för att jag är för snål med elen, men för att det blir lite varmare och skönare på övervåningen när man ska sova. Och en bra dag så går det åt ved i mängden två pappkassar, lite drygt 50 liter ved, om man ska utgå från vad en papperskasse rymmer. Annars är det mest två tredjedelar av en papperkasse om man ska laga mat.

Och den ved jag har staplat in nu verkar vara lite drygt 4 kubik, så det bör ju räcka ett tag, men lika mycket till ska klyvas och staplas in. Så även om det blir en vargavinter så bör jag klara mig, och det känns skönt.

I trädgården har jag börjat vända lite jord kring jordgubbarna och planterat ned lite nya skott. Jag vill ju ha en massa jordgubbar nästa år. Och jag gjorde ett litet experiment på en liten del av jordgubbslandet.
Den största delen av landet fick ett lager med halm, som jag nu vänder ned, och det bidrar ju till lite mera lucker jord. Men på en liten hörna hade jag ingen halm att tillgå, så jag vände ned småsten och Biokol.
Så länge jorden inte blir så där kompakt som lerjordar ofta blir så borde jordgubbarna trivas. Sen tänkte jag ändå lägga marktäckare över hela landet och grus eller bark på det. Fast man kanske ska lägga på en massa halm istället. Då kan man ju vända med det nästa höst och fortsätta luckra upp jorden.

Nåja, vi får se vad jag bestämmer mig för i slutändan.

Omplantering!

Förra hösten planterade jag ned mina blåbär i trädgårdslandet... Smart av mig, not! Lerjord och blåbär är inte de bästa vännerna. 

Jag blandade även ned barkmull för att luckra upp jorden men icke. Buskarna ville inte ta sig alls. 

Så nu tänkte jag göra dem glada och jag hoppas de blir glada nu. Hittade en plats i halvskugga med bördig jord, där jag dessutom grävde ut åt dem och fyllde upp med den "sura" rhododendron jorden. (Ursäkta eventuella felstavningar) 

Och sen planterade jag ned dels två nya buskar jag köpte idag men även de tre gamla buskarna samt det blåbärsris jag fick med mig från skogarna i Sörmland. 

Och för att gynna dem ännu mer så planterade jag även ljung. En irländsk ljung tillsammans med blåbären och sen klassisk ljung lite framför. 

På det hela taget så är jag väldigt nöjd!

Nu hoppas jag innerligt att buskarna ska ta sig. Alla fem sorterna. Så jag nästa år kan skörda goda blåbär och äta!

Sist men inte minst kan jag bara meddela att min Havtorn, den stora jag fick under försommaren, har fått bär! Det är inte många men de få lyser så fint oranget på busken så.